HelenaHE

Imorgon drar vi till EGYPTEN................

04,41 den 19 november 2004, 11 dagar över tiden,  föddes vårat första barn, vår dotter Olivia. Hon vägde 3445g och var 54 cm lång. Det hade varit än lång väntan.. Mycket längre än vad ni tror...
Vi hade fått beskedet redan dagen före då vi var på rutinkontroll på mvc. Vi blev skickade direkt till Kss. Det var den värsta snöstormen på flera år och det tog oss över en timme till Skövde.. En evighet känndes det som. När vi fått beskedet rasade vår värld. Jag kommer ihåg att jag frågade vilket kön det var. Mest för att kunna förbereda mig lite tror jag. Men läkaren kunde inte se det för barnet låg så konstigt.

Vi fick valet att åka hem och komma tillbaks nästa dag för igångsättnign lr stanna kvar på sjukhuset... Vaddå igångsättning var min första tanke. Ni får ju snitta mig. Nej svarar läkaren lugnt. Vi snittar inte. Det är bättre för er process att ni får föda vanligt. Jag var arg ledsen och besviken... Vägrade åka hem till ett hem som var förberett för en bebis. Bestämde oss för att åka till min mamma. Tommy åkte hem och hämta lite grejer sedan kom han oxå. Det var en jobbig kväll. Gå där med sin stora mage och veta att det inte fanns något liv i den. Vi ringde lite och berätta för våra närmsta. Kommer Aldrig glömma dom telefonsamtalen. Började få ont i kroppen och insåg att värkarna börjat av sig själva. kl 23 var vi tillbaks på KSS. Togs emot av världens bästa barnmorska Ann. Natten är lite diffus dels för att jag fick morfin men oxå för sorgen. Jag vet att jag bad om ryggmärgsbedövning men att jag aldrig fick den... Narkosläkaren kom för sent.

Tommy satt på en stol bredvid mig hela tiden. Han HATAR sjukhus men satt där så snällt och tog hand om mig. I journalen står det att jag fick etablerade krystvärkar 4.21 (ungefär samtidigt som narkosläkaren kom) och tjugo minuter senare är hon född. Vår ängel.

Hon var så fin, så docksöt, perfekta små runda kinder, mammas näsa, pappas hår, långa fötter, smala fingrar... ni som sett henne vet..

Saknaden och tomheten går inte att beskriva.. Olivia tog endel av mig med sig... Det kommer alltid vara en för lite i vår familj...

Älskar dig min lilla flicka... Att jag aldrig fick lära känna dig, se dig växa upp, ta hand om dig det är min sorg.
Funderar varje dag på hur du skulle sett ut. En liten näpen flicka med yrblont hår som dina bröder...

Saknar dig älskade lilla Olivia om du ändå fanns hos oss....

Kämpar...orkar...funderar...grubblar...minns...gråter...sörjer...undrar...saknar...älskar...känner...lever...andas... varför...

Har varit på jouren med båda barnen och båda hade dubbelsidig öroninflammation... Vad är oddsen för det??? Så nu blir det pencillin i 5 dagar för båda. Dom tog även näsodling på Ludwig.. Beroende på vad den visar så kan behandlingen ändras... Hoppas verkligen dom hinner bli friska tills vi åker. Är ju bara 10 dagar kvar... JIPPIE..

Så nu ska jag nana kudde .. Blev inte aå många timmar inatt...
Skriver mer imorgon....

Insåg idag på jobbet att den 11 nov för 5 år sedan märkte vi dom sista tydliga tecknen på att bebisen i magen levde. jag var på kontroll på bvc.. hjärtljuden 128 lite lägre än tidigare men inget märkvärdigt.. Några dagar senare var vårt barn dött.. Vet att jag tyckte barnet rörde sig i magen den sista veckan men det var bara jag som buffade på henne så hon rörde sig.. Kan fortfarande känna vart hennes rumpa låg. Den putade liksom upp mot revbenen ut på ena sidan.. Svårt att förklara, men jag kan än idag komma på mig själv med att hålla handen just där......
Trodde att jag skulle klara av dom kommande dagarna rätt ok men inser att så kommer det nog inte bli...Ju närmare vi kommer desto mer kommer tankarna.. Bröstet blir tyngre och tyngre.. Ögonen svider och tårarna kommer..... Hur kan man sakna någon så.. Hur kan man känna sig så tom, så halv... så ensam... 

Man undrar ju hur vårat liv skulle sett ut egentligen... Hur det var tänkt.. Hur ödet ville annorlunda... Hur allt förändrades på bara en sekund.. När våra liv rasade..... Det kommer vi aldrig få veta...

Det jag vet är att min familj och framförallt mina barn betyder ALLT för mig.. mina underbara pojkar vad skulle mamma göra utan er...

Känner mig som en mörbultad igelkott. Varför måste mina barn vakna så förbannat tidigt. 5.10 var Melwin uppe och skutta.. Strax därefter vakna den lille.. Pigga som attans men med en otäck hosta. Vi får väl se hur dagen artar sig och hostan försvinner eller blir värre. Kolla klockan 00.40 sista gången inatt så jag känner mig liiiiiite trött bara.. Jättekul när man vet att man ska jobba till 23 + att vi ska börja kl 13 för ett fackligt info möte.. Kommer inte bli en rolig dag idag....

Halva arbetsveckan är nu avklarad.. Tiden bara rusar. Gick bättre på jobbet igår än vad det gjorde i måndags. Då var allt ett litet kaos men jag och S skratta gott åt alla misstag. Ingget som vi inte kunde reda ut själva som tur va.
 Om 15 dagar åker vi.. Ska bli helt underbart. Tyvärr kommer väl den veckan bara swischa fram. men det ska bli skönt med ett avbrott i vardagen. Tommy var med Ludwig och tog Havrix vaccinationen i måndags så nu är det avklarat oxå.. Ska bara få i barnen lite svininfluensa vaccin innan vi åker oxå. Ludwig har ju fått en dos och ska ha den andra om 2 v. Melwin hade jag tänkt åka med nästa vecka men funderar på om jag ska göra det imorgon istället. vi får se vad vi orkar med. Dom tyckte han varit lite hängig och grinig igår på dagis. Hoppas inte han är påväg att bli sjuk..

Nu är kaffet klart så nu ska jag hinka i mig några liter så ska vi nog klara av denna dagen oxå...

Tjing...

att åka till jobbet.. Tänkte ta en tur i Petersburg först..

Jaha.. Fattar inte vart tiden tar vägen.. Nu är det jobb vecka igen.. Tyckte inte det var längesedan jag var där men men.....

Lämnade barnen på dagis förut. Det var fotografering idag. Enskilda och syskon kort. Ska ta båda. Får väl se om det lyckas. Förra året vägrade Melwin. men i år är ju Ludwig med så det kanske funkar. Vore kul med något fint kort som man kan ge bort i julklapp...

Nu ska jag äta lite sedan får vi se vad klockan blir.. Kankse hinner en promenad i petersburg..

Återkommer kanske ikväll med alla tankar som dykt upp på jobbet...

Är trött arg och besviken på alla j-vla myndigheter och bestämmande människor vi har haft och göra med sen Ludwig föddes. Varför ska man behöva kämpa så himla mycket för att få sitt barns bästa. Kämpar för Melwin med men inte på samma sätt. För Ludwig så måste man kämpa för minsta lilla grej känns det som. Och man måste verkligen veta vad man vill och stå på sig. Något jag har väldigt svårt för. Har blivit mycket bättre på att bita ifrån sen vår underbara prins kom, men inte på långa vägar så mycket som jag borde. Och självklart eftersom jag låter så osäker när jag argumenterar så är det ingen som tar mig riktigt på allvar och kan neka mig saker som jag egentligen har rätt till. Måste nog få lite skinn på näsan för mina barns skull.

Men det är inte lätt att ha koll på ALLT. Man måste kunna skollagar.. vårdplaner... ens rättigheter.. fakta.... helst vara läkare, logoped, sjukgymnast, pedagog, apotekare, diestist, politiker och allt annat plus att man ska vara tvåbarnsförälder... jobba... sköta hem.. ha ett samboliv.. träffa vänner.. renovera..... ha egentid... inte konsigt att ringarna runt ögonen blir allt mörkare.. värken i huvudet blir allt oftare.. orken allt mindre....

Usch vad deppig jag låter men så här ser mitt liv ut

.... jag kommer överleva... ingen blodpropp men däremot ett riktigt illa hematom. Salva i 5 dagar åter om det ej försvinner...

I eftermiddag ska jag ta mina barn och åka till Lidköping. Först ska vi till ortopeden och Ludwig ska prova ut vinterskor. sedan bär det av till Majåker och rytmiken. Melwin ska få följa med idag och jag hoppas han tycker det blir skoj. ikväll är det quizz på Enjoy... Ska bli skönt med lite egentid..

det blir en tur till vårdcentralen för Helena idag. dom ville kolla så det inte är någon blodpropp... Konstigt att man känner sig sämre så fort någon sagt att det kan vara något farligt.....

Har varit vaken flera timmar i natt. Ludwig har kränglat och kl 00 tyckte han att vi skulle vara vakna och och leka.. det tyckte jag inte. I två timmar satt vi i soffan och glodde. Ögonen gick i kors på mig..När han väl somna om så sov han oroligt hela natten.. Mycket kaffe idag kommer det bli..... men när vi satt där i soffan så kom Ludwig på att det är jättekul att ställa sig rakt upp och ner i soffan. inga händer eller nått. Där stod han.. Min underbara prins... Måste berätta på dagis sen..

Väntar på att vårdcentralen ska ringa. Upptäckte en knuta i min arm igår och efter att masserat på den hela dagen så "sprack" den. Har nu världens blåmärke, varmt och ömt. Har ju en ökad risk för blodproppar så jag tänkte att det var bäst att kolla. Tror nog inte det ska vara någon fara. Återkommer senare med rapport..

Nu ska jag sätta lite fart. Måste klä på oss och fixa iordning här innan vi beger oss till dagis. det snöar ju ute oxå så det blir till att dra på sig ordentligt med kläder...

Känns lite bättre ida. Tyvärr är det ju så i motgångar att man tar ut det på den som är en närmast och kärast. Så igår fick jag ta emot endel... Men det är bättre idag.. Vi ska nog lösa det här oxå..

Väntar just nu på att Anna ska komma och dricka lite kaffe och tjöta skit.. Har väldigt svårt att få ihop våra scheman. Så man får passa på..

Resursenheten var på dagis idag när jag lämnade barnen. Passade på och prata med henne om våren. Hon lät väl inte jättepositiv till mina tankar och ideer. Men vi får väl se. Vill ju öka upp Ludwigs tid den ena veckan, men inte pga arbete på en gång utan mer för stimulans och slippa krångel längre fram i vår. Även för att slippa ändra assistent timmarna mitt i en termin. Men vi får väl se.. Får väl ringa högste chefen annars... Blir nog en litet samtal med assistenten sen när jag hämtar... Ska ju på drop in fika då.. Ska bli mysigt..

---

Ikväll är det utvecklingsamtal för Melwin på dagis. En ny fröken som ska hålla i det så det blir intressant och se vad dom säger. Han är ju världens goaste så det blir nog inga problem.








Rev ut köket i helgen så nu är det inte mycket kvar.. Just nu lever vi så här





Väldigt roligt.. Hela köket är nerpackat och jag hittar inget... Så får det vara nu ett tag.. Den 20 nov ska det nya in och då ska vi hunnit måla tak sätta väv måla väggar lägga golv och förstås rivit ut resten.. men det är lugtn... Hmmm kanske skulle beställa golvet snarast..

Händer så mycket skit i mitt liv just nu så jag orkar inte ens blogga... Orkar ingenting just nu... Kanske kommer tillbaks med mer energi.....